Då de endast hade en säng till en förälder och en liten spjälsäng till Maja så fick A åka hem och jag stanna kvar. Vet dock inte vem som hade klarat det bäst egentligen. Jag grät mer än Maja när de skulle sätta in nålen i hennes tjocka lilla fot. Det var fruktansvärt, eftersom hon var så uttorkad så hade de svårt att hitta rätt så de stack mer än en gång. Hon fick sova i min säng hela natten, kräkte och grät om vartannat. Sköterskorna var fantastiska och var inne varje timme för att stämma av och väga blöjor för att se att hon inte förlorade lika mycket som hon fick i sig av droppet. Idag när vi vaknade så var Maja en helt annan tjej, droppet hade hjälpt henne få tillbaka krafterna och hon kunde skratta igen, vår lilla unge som alltid är så glad. Vi stannade till i eftermiddags då de sedan beslöt sig för att vi kunde åka hem på prov. Nålen sitter kvar i hennes fot och vi trugar fortfarande med maten för att hon ska få behålla något. Man tycker ju att när man lämnar sjukhuset så ska hon vara frisk men så är det tyvärr inte, maginfluensan fortsätter och kommer säkert att stanna ett par dagar till dock är hon nu starkare så vi hoppas aldrig vi ska behöva se henne så svag igen. När vi kommit hem har hon sovit ett par timmar med mig i sängen och sedan varit uppe och lekt lite med oss, dock har hon somnat igen nu för kvällen, hon har mycket att ta igen, och JAG med. Är helt skakig i kroppen när det nu gått tre dygn utan sömn och mat. Känner mig överkörd. Men med en sådan oro som man har för sitt barn så finns inte sömn eller mat för en utan man fokuserar endast på att hon ska må bra och bli frisk.
Vi ska tillbaka på kontroll imorgon då de ska ta ut nålen och väga henne för att se ifall vikten har ökat och ifall hennes tillstånd är bra, är det inte det så blir hon inlagd igen. Men vi hoppas verkligen på det förstnämnda då hon känns lite piggare. Men för er som inte upplevt det här med ert barn och kommer göra det, ge er inte. Kräv att ni ska få komma in och få hjälp, att gå hemma med en sån liten och hoppas på att de andra sidan luren på 1177 ska känna ditt barn och veta hur hon/han mår och hur stabilt deras tillstånd är, är inte aktuellt.
Tryggheten att få komma in och läkaren har stenkoll på ditt barn är så otroligt skönt då du själv är så hjälplös. Malmös infektionsklinik och barnakut har varit över all förväntan. Sköterskorna och läkarna har varit underbara.
Jag kan inte förklara hur orolig, nervös, panikslagen och ledsen jag varit. Att se henne gå igenom denna eländiga kräksjuka och inte kunna göra något för henne har varit så jobbigt. Nu hoppas jag för allt i världen att hon ska bli frisk och att hon aldrig ska behöva vara inlagd på sjukhuset igen.
Jag och A har nu krupit upp i soffan efter god hämtmat. Nu blir det ett kilos godis från hemmakväll och självklart Coca cola fredagen till ära och en bra film. Sen vankas det SÖMN brevid min lilla älskling som sover i vår säng inatt, kan inte tänka mig att lägga henne i sin egen säng nu, vill bara hålla om henne.
| Dropp i den lilla knubbiga foten |
| Morgonen efter en natt med dropp |
| Hemkommen och utslagen |
Usch det gör ont i hjärtat! Hoppas det snart är över. Krya på lilla gumman. Styrkekramar från oss!
SvaraRaderaUnderbara söta lilla Majjis!!! Vi längtar efter henne!!!!
SvaraRadera