söndag 4 mars 2012

Sofias änglar...

Jag är en person som tränger bort när saker kommer upp som handlar om smärta. Sjukdomar, olyckor och mycket mer som sätter spår i ens liv. Jag klarar knappt att läsa aftonbladet om saker som händer runt om i världen eller om jag skulle komma in på någon blogg som handlar om någon som har en allvarlig sjukdom. Jag försöker leva i en värld där smärta inte finns, där ingen blir sjuk eller skadad. Det är lätt att undvika när det inte händer ens familj eller folk i ens omgivning, då behöver man inte leva med det varje dag eller sörja någon. Den senaste tiden har det hänt mycket saker runt omkring en, saker som är så otroligt orättvist och som ingen människa förtjänar. Det som jag först tänker på är Cancer, den värsta sjukdomen som jag kan tänka mig som verkligen kan drabba vem som helst. 
Jag har hamnat på en blogg som jag nu läst i flera dagar om en tjej och hennes underbara lilla familj. Hon har nu fått reda på att hon har cancer, och det är så illa att den är obotlig. Nu ska hon åka hem för att vara med sin familj den sista tiden hon har kvar och njuta av deras kärlek till varandra. Hur kan man leva med det? Hur överlever man? Hon är en riktigt stark tjej som ska gå bort alldeles för tidigt. Från hennes familj som ska gå vidare utan sin flickvän och mamma. Jag gråter bara jag tänker på det. Det finns så mycket orättvisor här i landet. Varför ska sådant hända? sjukdomar? Hälsan är verkligen det viktigaste här i livet. Jag är så otroligt glad för att min familj och alla nära mig är friska och mår bra för jag vet verkligen inte vad jag skulle tagit mig till om något skulle hända dom. 
Sofias änglar som går på tv är ett program om precis sådant jag försöker undvika, smärta och sjukdomar. Det är ett vackert program då de hjälper människor som verkligen behöver det. Men jag kan verkligen inte se det, jag gråter som ett litet barn varje gång jag ser reklamen på tv. Jag beundrar verkligen de människor som genomlidit/genomlider sådan smärta och som står upp idag. Jag tänker på de familjer som förlorat en förälder eller ett barn som står upp idag. 
Jag önskar verkligen att ingen ska få uppleva smärtan att förlora någon, för det är så orättvist och ni som gör det hoppas jag har många runt omkring som kan stötta er och ge er kärlek när ni förlorar den till någon. 


Jag är så otroligt tacksam för min familj, min fina A och vår underbara dotter Maja och lilla voven Stella.
Mina fina föräldrar som jag inte hade klarat mig utan och mina systrar som är mina bästa vänner och deras barn. 
Jag är så glad att vi är friska och hoppas för allt i världen att det ska fortsätta så..


Mycket kärlek till alla därute...




1 kommentar: